Mitt namn är Fibromyalgi.
Jag är en Osynlig Kronisk sjukdom och
jag är nu din följeslagare för resten av livet.

Andra runt omkring dig kan inte se eller hota mig,
men DIN kropp kan känna mig.
Jag kan attackera dig var, när och hur jag vill.
Jag kan orsaka dig våldsam smärta eller,
om jag är på bra humör, orsaka dig värk överallt.

Jag minns när du och Energi sprang omkring
tillsammans och hade kul?
Jag tog Energin från dig och gav dig Utmattning istället.

Försök att ha kul nu!
Jag tog även God Sömn från dig
och gav dig Fibro-Dimma i utbyte.

Jag kan få dig att darra inombords,
eller få dig att frysa eller svettas
medan alla andra känner behag.

Javisst ja, jag kan få dig att känna ångest eller depression också.
Om du har planerat något eller ser fram emot en spännande dag,
så kan jag ta det ifrån dig med.

Du bad inte om mig, jag valde dig av olika anledningar,
t ex det där viruset du aldrig blev fri från,
eller den där bilolyckan eller
kanske var det de där åren av förödmjukelse och trauman?
Hur som helst, JAG ÄR HÄR FÖR ATT STANNA.

Jag hör att du tänker gå till en läkare
som kan göra dig av med mig.
Jag skrattar så jag kiknar. Försök du bara.

Du kommer att vara tvungen att gå till många,
många läkare innan du hittar någon som kan hjälpa dig
på ett effektivt sätt.

Du kommer att bli ordinerad värktabletter, sömntabletter,
energipiller, tillsagd att du lider av ångest eller depression,
rekommenderad att prova TNS, bli masserad,
tillsagd att om du sover och motionerar regelbundet
kommer jag att försvinna,
tillsagd att tänka positivt, förnedrad,
uppmanad att rycka upp dig..

Och MEST AV ALLT,
ALDRIG bli tagen på allvar med hur du känner dig,
när du klagar till läkaren om hur utmattande livet är varje dag.

Din familj, dina vänner och dina arbetskamrater
kommer alla att lyssna till dig ända tills de tröttnar på att
höra om hur jag får dig att må
och om vilken utmattande sjukdom jag är.

En del av dom kommer att säga saker som:
”Äh, du har bara en dålig dag!”
eller
”Ja ja, kom ihåg att du inte kan göra saker du kunde för 20 ÅR sedan.”
utan att höra att du faktiskt sa 20 DAGAR sedan,
en del kommer att börja prata bakom din rygg,
medan du sakta känner att du håller på att förlora
din värdighet i dina försök att få dem att förstå.

Speciellt när du är mitt inne i en diskussion med en ”normal” människa och har glömt vad det var du skulle säga härnäst....Detta är en del av min vardag / Jessica